Har du någonsin känt dig för tjock, ful eller helt enkelt obetydelsefull för att passa in?

Välkommen till min värld, det gör jag varje dag.

Jag mår psykiskt dåligt över att jag är en eller två storlekar större än normalt, men varför skulle jag inte göra det? Jag menar, vart man än vänder sig så har man krav på hur smal man ska vara.

Alla som känner mig säger att jag är fin som jag är men varför ser inte alla ut som mig då?? Jag fattar inte hur man i ena sekunden kan säga att jag är smal och fin och inte borde förendras för att jag är perfekt men i andra sekunden klaga på att man själv ser så tjock ut och kanske vara dubbelt så liten som mig..

Jag tränar, går på diet och försöker minska i vikt men det går ju inte så bra som jag vill att det ska göra, medans andra kan sitta och smocka i sig godis, fetmat och dricka dricka varje dag utan att  ens gå upp ett kilo..

Världen är orättvis, så vad gör man åt en sån här sak undrar jag då? Inget, för det är så världen fungerar idag.

Någon måste må dåligt för att en annan ska få må bra.

Jag har ingen kurator kvar på min skola, så jag kommer inte få prata ut någonting under det här sista året.. Det är delvis därför jag börjar skriva igen även fast jag sa att det var sista försöket sist.. Jag känner att förutom min lilla, lila bok här hemma så behöver jag få ut alla mina tankar och bekymmer igen, med eller utan kurator.

Nej nu ska jag sticka iväg till gymmet.. Ah, ni fattar.

Ha det gutt så länge!

This is me..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller inte.. Va fan är problemet, varför är det just mig dåliga saker drar sig till hela tiden!? Jag orkar inte med det här längre, vad ska jag behöva göra eller gå igenom för att bli av med min fåliga tur? Folk tror att jag är någon slags vägg s...

Hjärtat bultar stenhårt i bröstet. Mina händer skakar så jag knappt kan skriva. Tankarna är spridda i huvudet så jag är alldeless snurrig. Jag mår skit, piss och otroligt dåligt men jag kan inte berätta varför! Helvete! Jag kommer aldrig någonsin...

Jag blir så galen! Jag vandrar runt på denna jord och vet varken in eller ut. Skolan är en enda stor press just nu och det är svårt att finna lyckan i denna dystra stund. Jag är ingen deppig människa utåt, jag har bara lite svårt at konsentrera mig...

Jag är så himla tveksam över mina beslut.. Gör jag rätt som tänker på alla andra runt om kring i stället för att tänka på mig själv? Jag vet absolut inte hur jag vill ha det och det är skitsvårt att stå för en åsikt man är osäker på när man inte ha...

Det här med att blogga på riktigt, finns det? Min blogg handar om tankar och känslor jag har för stunden och därför kanske jag inte bloggar varje dag eftersom att jag inte har speciella tankar och känslor varje dag och då blir det ju en vanlig blogg ...