Det här med att blogga på riktigt, finns det? Min blogg handar om tankar och känslor jag har för stunden och därför kanske jag inte bloggar varje dag eftersom att jag inte har speciella tankar och känslor varje dag och då blir det ju en vanlig blogg och det var ju det jag inte ville från början.

Därför bloggar jag när jag har lust som idag!

Jag är i en väldigt deprimerande period just nu och jag känner att jag inte orkar tynga en enskild person med allt jag har i huvudet, så jag tänkte att jag kanske kan ta det steg för steg med alla er? Orkar ni lyssna på mig då? Jag hoppas det i alla fall..

Vart ska jag börja? 

Jag vet inte om jag har skrivit tidigare att jag är ett medial? Jag är det i alla fall och det är någonting som jag verkligen är tacksam för, tro mig! Men ibland så kan det bli ganska tufft, speciellt när jag absolut inte är fördig utbildad osv.

Men i alla fall det är så att de senaste dagarna har jag känt av min kusin en hel del (vill inte ta upp hur han dog här, inte än i alla fall) och det har varit gaska jobbigt för att jag umgås mycket med hans syster och hon är ganska så iskall när det gäller känslor.. Jag vet inte, jag tycker absolut inte illa om henne men jag är rädd att hennes känslor bara ska "spruta" ut helt plötsligt som en stor explosion. Hon litar på min till 100% (hoppas jag i alla fall) och det ska hon göra, jag vill att hon kommer till mig och pratar om det är något hon mår dåligt över. Är det rätt av mig att berätta för henne om hennes bror? Hon kanske inte tror på det eller så börjar hon kanske bara å helt piss och allt blir mitt fel?

Åååååh, allt blir så komplicerat!

Nu börjar lektionen.. Bye! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller inte.. Va fan är problemet, varför är det just mig dåliga saker drar sig till hela tiden!? Jag orkar inte med det här längre, vad ska jag behöva göra eller gå igenom för att bli av med min fåliga tur? Folk tror att jag är någon slags vägg s...

Hjärtat bultar stenhårt i bröstet. Mina händer skakar så jag knappt kan skriva. Tankarna är spridda i huvudet så jag är alldeless snurrig. Jag mår skit, piss och otroligt dåligt men jag kan inte berätta varför! Helvete! Jag kommer aldrig någonsin...

Jag blir så galen! Jag vandrar runt på denna jord och vet varken in eller ut. Skolan är en enda stor press just nu och det är svårt att finna lyckan i denna dystra stund. Jag är ingen deppig människa utåt, jag har bara lite svårt at konsentrera mig...

Jag är så himla tveksam över mina beslut.. Gör jag rätt som tänker på alla andra runt om kring i stället för att tänka på mig själv? Jag vet absolut inte hur jag vill ha det och det är skitsvårt att stå för en åsikt man är osäker på när man inte ha...

Ja, nu sitter jag i skolan och längtar tills jag får sluta, som är klockan 14.30..   Jag blir så himla irriterad på hur folk beter sig!! Jag menar, hur fan kan han ens göra så? Om en kille har gjort ett misstag, ett väldigt stort misstag, och n...