Hjärtat bultar stenhårt i bröstet. Mina händer skakar så jag knappt kan skriva. Tankarna är spridda i huvudet så jag är alldeless snurrig.

Jag mår skit, piss och otroligt dåligt men jag kan inte berätta varför!

Helvete! Jag kommer aldrig någonsin komma ifrån allt, jag kommer aldrig någonsin kunna lämna allt bakom mig och bara gå vidare. Vad gör man då? Låter allt gro, stänger in det och låta allt explodera tillslut? Jag kan inte prata med någon, men det spelar väl ändå ingen rol med tanke på att jag inte vet hur jag ska formulera mig för att få fram dessa fruktansvärda känslor som jag bär innerst inne. Jag vill inte att  någon ska rota i min skalle, jag vill kunna lösa allt själv men jag är inte kapabel till det. Jag stänger in det och mår helt och hållet skit i stället.

Jag kan inte ens tänka mig vad folk egentligen tycker och tänker om mig, jag tror då inte att det är bra grejer. Nu har jag väl fått som jag ville, folk vet vem jag är.

Bättre ökänd än igenkänd brukar man väl säga?

Jag orkar inte skriva nå mer just nu, men jag lovar att det kommer komma en del inlägg nu eftersom att jag verkligen är psykiskt förstörd. Och ja! Jag vet precis vad jag pratar om, jag vill inte att någon ska tycka synd om mig och jag räknar inte med att någon förstår för det är ingen som kan förstå och det är absolut inte synd om mig. Jag behöver bara få hjälp med att hjälpa mig själv som jag gör genom att skriva av mig och att jag faktiskt vet att det är någon som läser det här. Det blir som en ynka pytte liten tröst mitt i allt ihop.