Jag blir så galen! Jag vandrar runt på denna jord och vet varken in eller ut. Skolan är en enda stor press just nu och det är svårt att finna lyckan i denna dystra stund.

Jag är ingen deppig människa utåt, jag har bara lite svårt at konsentrera mig just nu. Skolan är så stressfylld och jobbig i detta tillfälle och jag somk trodde att sista året skulle bli lätt, jo hej du!!! Fan vi har liksom läxor i vart enda ämne och jag som bara ÄLSKAR att plugga?! Eller, ibland undrar jag vad jag tänkte på när jag gjorde valet att plugga samhäll.. Jorden går under strax.. 

Haha, nej nu ska jag inte skrämma någon som vill välja samhäll men det passar inte mig helt enkelt men jag får väl kämpa och stå ut det här sista året!

Ikväll kommer jag få komma på andra tankar när jag ska hem till mina bästa grannar och kanske ta ett glas vin?

Det låter väl mysigt..

 Ha de gutt, och lev livet!!!

Jag är så himla tveksam över mina beslut.. Gör jag rätt som tänker på alla andra runt om kring i stället för att tänka på mig själv?

Jag vet absolut inte hur jag vill ha det och det är skitsvårt att stå för en åsikt man är osäker på när man inte har någon annan i familjen som ställer sig bakom och stöttar mig.

-Vakna upp! Se sanningen och inse fakta. Är jag lycklig? Är allt som det ska och mår jag verkligen bra? Allt är så jävla svårt, varför är jag i ett sånt ostabilt läge just nu?

Som sagt det är mycket som tynger mig och jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska uttrycka mig för att folk ska förstå.

Det finns vissa människor som verkligen förstår mig och faktiskt stöttar mig vad jag än väljer att göra och detta känns otroligt skönt! Men dessvärre är dessa människor inte accepterade i min familj.. 

Det här med att blogga på riktigt, finns det? Min blogg handar om tankar och känslor jag har för stunden och därför kanske jag inte bloggar varje dag eftersom att jag inte har speciella tankar och känslor varje dag och då blir det ju en vanlig blogg och det var ju det jag inte ville från början.

Därför bloggar jag när jag har lust som idag!

Jag är i en väldigt deprimerande period just nu och jag känner att jag inte orkar tynga en enskild person med allt jag har i huvudet, så jag tänkte att jag kanske kan ta det steg för steg med alla er? Orkar ni lyssna på mig då? Jag hoppas det i alla fall..

Vart ska jag börja? 

Jag vet inte om jag har skrivit tidigare att jag är ett medial? Jag är det i alla fall och det är någonting som jag verkligen är tacksam för, tro mig! Men ibland så kan det bli ganska tufft, speciellt när jag absolut inte är fördig utbildad osv.

Men i alla fall det är så att de senaste dagarna har jag känt av min kusin en hel del (vill inte ta upp hur han dog här, inte än i alla fall) och det har varit gaska jobbigt för att jag umgås mycket med hans syster och hon är ganska så iskall när det gäller känslor.. Jag vet inte, jag tycker absolut inte illa om henne men jag är rädd att hennes känslor bara ska "spruta" ut helt plötsligt som en stor explosion. Hon litar på min till 100% (hoppas jag i alla fall) och det ska hon göra, jag vill att hon kommer till mig och pratar om det är något hon mår dåligt över. Är det rätt av mig att berätta för henne om hennes bror? Hon kanske inte tror på det eller så börjar hon kanske bara å helt piss och allt blir mitt fel?

Åååååh, allt blir så komplicerat!

Nu börjar lektionen.. Bye!