Jaha, då var det dags att prova på att börja blogga igen. Ett år sedan jag bloggade sist på min förra blogg, men vad säger man? Ett år äldre ett år visare.

Jag kanske inte är den enda personen i världen som kan känna sig fullkomligt ensam fast man är bland hundratals människor?

Min blogg kommer att handla om mitt liv (som typ allas gör) men inte bara om mitt liv utan även om livet generellt, jag menar att vissa människor kan behöva hjälp att må bra och jag är en person som älskar att lyssna och dela med mig.

Nu utgår jag från att ingen som läser detta känner mig och jag ska skriva till just DIG! DU som har det där dåliga självförtroendet precis som jag, eller till DIG som alltid känner sig utanför när du är med dina kompisar exakt som jag gör ibland, eller till DIG som inte känner sig hemma i sin familj som jag inte gör ibland.

Handlar livet om att vara andra till lags eller kan man vara sig själv och faktiskt vara omtyckt? Det jag tror är att om man bara är sig själv, skiter i alla andra och faktiskt tycker om sig själv för den man är, då kommer man ha ett jävligt bra liv.

Jag har ett kanska bra liv även fast jag får en del jävligt svåra motgångar och nu har jag skaffat en redig blogg för att skriva av mig i. Jag kan ju kalla det min dagbok och DU som läser är den personen som hittar min dagbok och får läsa mina absolut djupaste tankar och funderingar.

Jag hoppas innerligt att den här bloggen ska betyda något för någon där ute.

Jag lyssnar och jag delar med mig av mitt liv.

  Det här är jag, Amanda. Jag är 17år gammal och jag är jävligt stolt över mig själv och att jag faktiskt är jag och ingen annan!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller inte.. Va fan är problemet, varför är det just mig dåliga saker drar sig till hela tiden!? Jag orkar inte med det här längre, vad ska jag behöva göra eller gå igenom för att bli av med min fåliga tur? Folk tror att jag är någon slags vägg s...

Hjärtat bultar stenhårt i bröstet. Mina händer skakar så jag knappt kan skriva. Tankarna är spridda i huvudet så jag är alldeless snurrig. Jag mår skit, piss och otroligt dåligt men jag kan inte berätta varför! Helvete! Jag kommer aldrig någonsin...

Jag blir så galen! Jag vandrar runt på denna jord och vet varken in eller ut. Skolan är en enda stor press just nu och det är svårt att finna lyckan i denna dystra stund. Jag är ingen deppig människa utåt, jag har bara lite svårt at konsentrera mig...

Jag är så himla tveksam över mina beslut.. Gör jag rätt som tänker på alla andra runt om kring i stället för att tänka på mig själv? Jag vet absolut inte hur jag vill ha det och det är skitsvårt att stå för en åsikt man är osäker på när man inte ha...

Det här med att blogga på riktigt, finns det? Min blogg handar om tankar och känslor jag har för stunden och därför kanske jag inte bloggar varje dag eftersom att jag inte har speciella tankar och känslor varje dag och då blir det ju en vanlig blogg ...