Jaha hej.

På jobbet idag pratade jag med pappa om typ, livet. Det gjorde mig ledsen faktiskt så jag berättade för honom precis hur jag känner om, ja, vårat liv och så. Sen bad jag honom att vi skulle sticka till minneslunden när vi kom hem från jobbet och det gjorde vi.

Jag mår inte så bra, eller nej, jag mår skit! Jag fattar inte varför världen ska vara så orättvis. Varför just mamma liksom? Jag hatar att just HON fick gå vidare, utan mig. Vad jobbigt det ska vara att skriva hur jag känner just nu, jag har typ 1000 blandade känslor och inte en enda är klar tänkt..

Jag saknar henne.

Det har gått 2 jävligt långa år.

Jag saknar henne så himla mycket!

Jag vet att min uppväxt kanske inte var den bästa man kan tänka sig, jag var riktigt bortskämd och så men jag menar.. Jag fick växa upp och typ tag hand om Lollo på helgerna för mamma och pappa typ festade hela tiden. Men det är sånt man ska radera ur minnet va? Jag menar de sensate åren var ju helt okej förutom de sista månaderna då, när hon hade cancer.. Jag vet att mamma alltid älskade mig, hon fanns alltid där för mig och hon saknar mig nu. Jag bara vet det, nej, jag känner det.

Är hon verkligen borta? för alltid? eller finns hon faktiskt här hos mig? Jag vet att hon finns här nu och för alltid men ibland är det svårt att känna det bara. Ibland kan jag vara så jävla ledsen att jag inte ens kan känna hennes tröstande, det suger!

Snälla, kan man inte bara vridsa tillbaka tiden så jag kan få vara med henne igen! Mamma, kom tillbaka till mig! Jag behöver dig här hos mig!

Ett litet eller ganska långt inlägg om mina känslor just nu. Kanske lite svårt att tyda vad jag vill komma fram till, men det vet jag inte ens själv.

Ha det bra så länge!  

Mammas annons.. (men det står fel datum.. det ska vara den 2 Juni)

Mamma och pappa..

Liten bild.. Jag när jag var liten och mamma