Mitt första rediga inlägg nu då..

Jag ska åka till Herrfallet idag, Herrfallet är en camping som ligger någon km utanför Arboga, dit vi brukar åka på sommaren och bara slappa.

Det enda som verkligen stör mig idag är att vi har visning på huset senare i kväll.. Visst nu tänker du väl, ah men vadå? det är bara ett hus eller? men så är det inte! Jag har bott här hela mitt liv, eller aa sen jag var 1 år! Alla minnen är här i från.

Min mamma dog för 2 år sedan och det är nog därför jag vill bo kvar i det här gammla huset, ALLA minnen, ALL kärlek och värme hon spred sitter kvar i väggarna. Jag kommer inte må bra utav att flytta här i från och lämna det förflutna även fast jag har hört att man ska sluta leva i det förflutna och sikta mot framtiden, jag gör det! (på sätt och vis) Varför är inte livet mer rättvist?

Visst, jag vet att mamma älltid finns med mig i mitt hjärta men HUSET det är ett helt annat kapitel, jag vet att jag snart är så pass gammal att jag kan flytta hem i från men jag vill göra det då, själv inte med hela familjen liksom.. Man flyttar till ett ställa och bllir hemma stadd och sen är det dags igen? Jag tycker att det är fel! att göra så mot ett "barn". Synd att barn inte har något att säga till om i sånna här lägen.

Men i alla fall, vi får väl se vad som händer sen när mäklaren ringer. (känner på mig att det är dags nu liksom)

Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden, till när jag var liten, mamma levde och allt var perfekt! Synd att det bara är en önskan och inte verkligheten...

He en bra dag!  

Jaha, då var det dags att prova på att börja blogga igen. Ett år sedan jag bloggade sist på min förra blogg, men vad säger man? Ett år äldre ett år visare.

Jag kanske inte är den enda personen i världen som kan känna sig fullkomligt ensam fast man är bland hundratals människor?

Min blogg kommer att handla om mitt liv (som typ allas gör) men inte bara om mitt liv utan även om livet generellt, jag menar att vissa människor kan behöva hjälp att må bra och jag är en person som älskar att lyssna och dela med mig.

Nu utgår jag från att ingen som läser detta känner mig och jag ska skriva till just DIG! DU som har det där dåliga självförtroendet precis som jag, eller till DIG som alltid känner sig utanför när du är med dina kompisar exakt som jag gör ibland, eller till DIG som inte känner sig hemma i sin familj som jag inte gör ibland.

Handlar livet om att vara andra till lags eller kan man vara sig själv och faktiskt vara omtyckt? Det jag tror är att om man bara är sig själv, skiter i alla andra och faktiskt tycker om sig själv för den man är, då kommer man ha ett jävligt bra liv.

Jag har ett kanska bra liv även fast jag får en del jävligt svåra motgångar och nu har jag skaffat en redig blogg för att skriva av mig i. Jag kan ju kalla det min dagbok och DU som läser är den personen som hittar min dagbok och får läsa mina absolut djupaste tankar och funderingar.

Jag hoppas innerligt att den här bloggen ska betyda något för någon där ute.

Jag lyssnar och jag delar med mig av mitt liv.

  Det här är jag, Amanda. Jag är 17år gammal och jag är jävligt stolt över mig själv och att jag faktiskt är jag och ingen annan!