Jag är så super duktig asså!

Jag träffade ju Martina idag och vi snackade massor och vid 21.00 stack vi ut och gixk en promenad och satte oss vid vattnet och snackade vidare. Det var faktiskt en helt perfekt torsdags kväll förutom att jag ville fiska för det var perfekt väder för det, det var fiskar som hoppade ÖVERALLT och då blev jag ledsen. Menmen..

I alla fall, till rubriken.. Jag lovade ju att lägga ut en bild på mitt hår men jag som är så smart tog bilden precis nyss pch det är ju ganska mörkt.. Ja titta själva:

Det ser ju svart ut.. Men det är typ mörkrött, kanske slänger in en bild i morgon igen innan vi sticker till Herrfallet på kräftskiva.

Vill bara tillägga att jag saknar min mamma OTROLIGT mycket speciellt när det är stjärnklar himmel, jag har bestämt att den klaraste stjärnan på himlen är mamma som lyser upp vägen åt mig, den näst klaraste stjärnan är min mormor som tycärr dog när jag var 4år gammal men jag saknar henne otroligt mycket! Den tredje klaraste stjärnan är min morfar som dog år 07 som jag egentligen inte kände de senaste åren han levde men jag saknar honom endå. Sen finns det två mindre stjärnor i närheten av de andra tre och den ena är min kusin Timmo som jag också saknar otroligt mycket! Den andra är min familjs nära vän Sandra som också dog i en väldigt ung ålder. Alla ni är så HIMLA saknade och det gfår inte en enda dag utan att ni finns i mina tankar! Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden då ni alla levde och allt var frid och fröjd..

Det var mina tankar just nu..

Godnatt och förlåt för det väldigt sena inlägget!  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Eller inte.. Va fan är problemet, varför är det just mig dåliga saker drar sig till hela tiden!? Jag orkar inte med det här längre, vad ska jag behöva göra eller gå igenom för att bli av med min fåliga tur? Folk tror att jag är någon slags vägg s...

Hjärtat bultar stenhårt i bröstet. Mina händer skakar så jag knappt kan skriva. Tankarna är spridda i huvudet så jag är alldeless snurrig. Jag mår skit, piss och otroligt dåligt men jag kan inte berätta varför! Helvete! Jag kommer aldrig någonsin...

Jag blir så galen! Jag vandrar runt på denna jord och vet varken in eller ut. Skolan är en enda stor press just nu och det är svårt att finna lyckan i denna dystra stund. Jag är ingen deppig människa utåt, jag har bara lite svårt at konsentrera mig...

Jag är så himla tveksam över mina beslut.. Gör jag rätt som tänker på alla andra runt om kring i stället för att tänka på mig själv? Jag vet absolut inte hur jag vill ha det och det är skitsvårt att stå för en åsikt man är osäker på när man inte ha...

Det här med att blogga på riktigt, finns det? Min blogg handar om tankar och känslor jag har för stunden och därför kanske jag inte bloggar varje dag eftersom att jag inte har speciella tankar och känslor varje dag och då blir det ju en vanlig blogg ...